Grundmaterial (ny sida på gång)

Ett litet antal företag arbetar idag med att ta fram stereobearbetade grundmaterial åt orienteringsklubbarna. Både analogt (alltså det gamla hederliga underlaget i tusch på ritfilm) och digitalt framställningssätt (Rikets Nät orienterad databas) tillämpas.

Normalt görs dessa grundkartor från specialbeställda flygfoton från ganska låg höjd. 2 - 3 000 meters flyghöjd är vanligt. Lantmäteriverket tillhandahåller även sina normalhöjdsbilder (från ca 4 600 m), som - om de är någorlunda färska - kan vara användbara för komplettering av äldre kartor eller material. Gemensam beställning av flygfotografering görs distriktsvis under början av januari varje år. Kartkonsulenten i distriktet samordnar.

Stereoperatören monterar in de diapositiva flygbilderna i sitt instrument så att en 3-dimensioell bild uppstår, och kan så börja konstruera en grundkarta.

Hela terrängpartiet synas nu "från ovan", och allt som kan vara avändbart för rekognosören (i nästa led av karteringsprocessen) ritas in.

Topografin (höjdkurvor), väg- och stignät, alla byggnader, vattendrag och sankmarker, åkerkanter, skogsbeståndsgränser och gläntor, stenar och enskilda träd redovisas så noggrant som möjligt. I öppen terräng och i lövskogspartier är sikten bra och där blir slutresultatet en "nästan färdig" karta med många säkra replipunkter, medan tätare skog - främst skymmande och skuggande granskog, kan vålla både stereooperatör såväl som fältarbetar´n åtskilliga bekymmer. Här blir minsta glänta eller avvikande trädtopp värdefulla "säkra" punkter. Ett metodiskt och mycket noggrant arbete krävs för att dessa detaljer ska gå att återfinna även från marken! Det blir sedan rekognosörens jobb att med denna grund rita en godtagbar karta. En grundregel är: ju mer påkostat och genomarbertat grundmaterialet är desto bättre - och billigare blir slutprodukten!

Det traditionellt (analogt) gjorda grundmaterialet håller väl fortfarande rent rittekniskt den högsta klassen - känsligare kurvor och linjer, det digitala blir "kantigare" och mer "opersonligt". Fördelen med digitalt material - speciellt i öppna, lättkarterade områden med många planbildsdetaljer är att alla korrigeringar kan göras direkt i databasen, man slipper alltså rita om alla detaljer som redan är bra. Man får en större exakthet och tappar inte bort detaljer som redan finns med, dessutom tjänar man en hel del tid. Har finns fortfarande en hel del att utveckla på dataprogramsidan, med tekniken finns ju och förfinas säkert efter hand.